Perra J:s Blogg

Under denna julhelg har knappt någon julmusik spelats här hemma, förutom Celine Dions julskiva som är omistlig. Nej, vad som mest har roterat i CD-släden är Ängelholmspågen Fredrik Larsons senaste platta, som heter Gott Liv. Jag har hört den om och om igen, och den växer hela tiden.

Första gången jag hörde den tyckte jag det var ett par låtar som ”fastnade”. Men senare lyssningar har gett mig mig andra favoriter. Just nu kan jag inte för mitt liv utse någon svag låt på denna skiva. Alla ska vara där. Det finns inget överflödigt. Alla låtar har sin egen gnista. Alla har något särskilt att säga och alla låtar liksom harmonierar med varandra.

 Detta är ingen skiva som lever på en hitlåt, där resten är medioker utfyllnad. Nej, här föreligger kvalitet. Rakt igenom. Jag har inte hört de tidigare plattorna men ändå tror jag att jag kan säga: Fredrik Larson släpper inte ifrån sig något halvhjärtat. Det är egentligen bara självaste Neil Young som man kan säga något liknande om.

 Man frågar sig: Varför är han inte mera känd än han är? Det här är ju en artist som utan vidare ska nämnas jämte LeMarc, Plura och de där. Men även om det finns kultureliter i detta land som sätter villkoren och bestämmer hur det ska se ut, så finns det en sprängkraft här som bara måste segra i slutänden. Och jag tror det kommer att ske.

 Det är inte bara Fredrik. Bakom den skånska stämman huserar ett band som är samspelt och proffsigt, och jag tycker plattan bjuder på stor musikalisk variation, och några riktigt goa gitarrsolon (särskilt gillar jag solot i ”Jag måste vara fri”).

För mig, som också har läst Fredriks bok, är det särskilt givande att höra detta band, med Limme, Pierre och de andra. Detta är alltså ett gäng som har gått igenom en del tillsammans. Och sannolikt vuxit tillsammans.

 Jag saknar ett namn på bandet, erinrar mig att det förr har hetat ”Fredrik Larson och Dom Andra”, vilket tydligen har frångåtts?

 ”Pengarna är slut igen, ändå har jag allt man kan önska” är bland det första man får höra sedan man tryckt på PLAY-knappen, och det liksom sätter kursen för resten av materialet, som betonar vårt inre värde och de yttre tingens ihålighet: Här avhandlas Livet, Döden, Gud och Kärleken. Vi behöver inte springa efter dessa saker. Då springer vi troligen ifrån dem. Fredrik och Dom Andra försöker inte vara något. De har passerat det stadiet. De springer ingenstans. De ÄR.

Vad sker egentligen i Köpenhamn? Som de flesta vet, pågår där en klimatkonferens. Miljön är ett världsproblem, och det kan bara lösas på global nivå. Och det är ett komplicerat problem. Är den globala uppvärmningen orsakad av människan, eller föreligger naturliga cykler varvid det blir varmare, och polarisarna smälter? Och hur var det med den nya istiden? På 70-talet talades det om att en ny istid var på väg – och det var SANT. Det fanns hur mycket bevis som helst! Men det där hör man inget om nu. Varför? OK, det finns sådant vi själva kan observera. Faktum är nog att det blir varmare. Faktum är att man kan se gröna gräsmattor i januari. Så var det inte på 70-talet. Faktum är nog att solen tar hårdare nu än den gjorde förr. Det märker jag själv.

Men vad som gör problemet riktigt komplicerat är människan själv, och det mänskliga egot. Vi får inte stirra oss blinda på frågan huruvida global uppvärmning orsakas av människor eller inte, och därmed reducera problemet till att vara enbart en vetenskaplig fråga. Tyvärr gör alltför många det misstaget. Och tyvärr finns det aktörer som vet hur folk fungerar, och som drar nytta av det från en högre nivå. Och tyvärr har vi det mänskliga egot, som är den mekanism som alltid vill ha säkerhet, makt, och som alltid har rätt – det är andra som har fel.

Vad får egot att må riktigt gott? Känslan av att vara ÖVER alla andra. Och får det någonsin nog? Nej. Egot måste alltid ha mer. Även om det inte går. Egot är inte logiskt, och det ser inte att det tar kål på sig självt i längden.

Betänk också hur världen ser ut, när det nu förekommer makt. Vi har pyramidala strukturer. Man ifrågasätter inte sin boss, och absolut inte bossens boss. När något kommer ”uppifrån” lyder man bara. Automatiskt. De flesta företag fungerar så här. I synnerhet när företagen köps upp av en större koncern, som kanske håller till i ett annat land. Det här är så vanligt, och får till följd att makten intensifieras, rädslan och otryggheten ökar. Man vet till slut inte varifrån besluten kommer – det kommer bara något ”uppifrån”! Det liksom trycker på, och driver upp tempot.

Det verkar finnas en tendens till bildande av allt större pyramider som köper upp och assimilerar de mindre, de blir groteska och opersonliga, och de anställda mår allt sämre. Och vad som driver det hela är alltjämt toppens behov av mera makt.
Det medger man naturligtvis inte öppet, utan det finns alltid ”realistiska” och ”ofrånkomliga” anledningar till varje steg som tas. Och ännu hellre  finns ”humanitära skäl”. Och allra helst finns skäl som alla människor ser upp till som hedervärda och respektabla, som tjänar mänskligheten. Skäl som räddar mänskligheten är de mest åtråvärda.

Det här inser man, om man studerar människans grundläggande psykologi, och om man kan sin Orwell. Och om man är medveten om egot och den dualistiska världen.

Vad nu miljöhotet öppnar upp för, är bildandet av den största pyramiden av dem alla: Den Enda Globala Pyramiden.
Det här är ett stort steg, och det är kontroversiellt, och mycket känsligt. Och här är det viktigare än någonsin att det finns ”skäl” som är av det allra mest åtråvärda slaget.
Likaså är det åtråvärt för makthavarna att få den här yttersta makten. Så åtråvärt kanske, att man kan ta till mindre hederliga metoder för att skapa de hedervärda syftena?
Som t ex att medvetet skapa bilden av en farlig värld, ett globalt hot? Så att man kan säga: ”Ni måste lyssna på oss! Vi kan rädda er!”

Kan det vara möjligt? Hur skulle det gå till?

Har man ekonomiska resurser bakom sig kan man göra mycket. Och ännu mer om man har en global organisation, som FN, att utgå ifrån.
Som man kan förstå, handlar det om att få massorna med sig. Det räcker inte att bara säga ”här är ett hot” – utan det måste finnas vetenskapliga bevis. Och inget appellerar till massornas respekt så mycket som ”vetenskapliga bevis”. Det är så absolut, och det tilltalar egot (som ju gärna vill veta). Uttrycker man sig med vetenskapliga bevis är man någon att räkna med, man vinner respekt. Vetenskapliga bevis är auktoritetens sista trumfkort. Man vinner alla debatter. Inget snack.
Och nu blir det lurigt. Glöm inte det mänskliga egot.
Vetenskapliga bevis är inte bara bevis, utan fungerar som ett utmärkt maktmedel!
Vad hände med pengar, när makthavare en gång insåg att pengar inte bara var något som representerade värden i form av faktisk egendom, utan kunde utgöra värde i sig och bli till ett maktmedel?

Man skapade luftpengar ur tomma intet! Hade man bara en central organisation – en bank – kunde banken helt brutalt tillverka pengar vid behov. Och behov fanns det. Och finns. Helt plötsligt blev det OK att pengar inte hade någon motsvarighet i form av faktisk egendom!
(På detta sätt skapades ”den fria marknaden” – pengarna är bara siffror utan faktisk täckning…)

Med den här mentaliteten kröp korruption in i det ekonomiska systemet. Samma mentalitet finns även inom vetenskapen. Naturligtvis finns det inom religionen också.
Man skulle kunna sätta likhetstecken mellan korruption och ego.

Sålunda skapades nu vetenskapliga bevis där det inte fanns några bevis. Fanns det bevis, så förvrängdes de till att bevisa något annat. Någonting driver på och gynnar idén om att människan orsakar global uppvärmning, och det har pågått under många herrans år. Min svåger Ola Lundqvist – hedersdoktor vid Sjöviks Universitet – säger:

” I ett brev till The Wall Street Journal avslöjade professor Frederick Seitz, f.d. ordförande i USA:s vetenskapsakademi att IPCC hade censurerat forskares uttalanden. Rapporten är inte den som godkänts av forskarna. Minst 15 viktiga avsnitt saknades i den vetenskapliga delen, bl.a. ”Inga studier visar tydligt att klimatförändringar beror på växthusgaser.”, ”Inga studier har bevisat att klimatförändringarna i någon mån orsakats av människan.”
Hans skriver i sin slutsats att: ”Jag har aldrig sett en mer upprörande förvanskning än den som föregått den här rapporten.”
IPCC förnekade inte att de skulle ha tagit bort avsnitten, men man sa att rapporten inte var vinklad och att ovissheten om global uppvärmning orsakad av människan nämndes.
Ändringarna gjordes efter kommentarer från myndigheter, forskare och icke-statliga organisationer.”

(IPCC = Intergovernmental Panel on Climate Change. Tillhör FN.)

Det ska sägas att detta skrevs för några år sedan – innan den stora skandal som nu kallas Climategate – uppdagades. Korruptionen inom FN är häpnadsväckande och mycket märklig. Hanteringen av svininfluensan avslöjar korruption inom ett annat FN-organ – WHO! Vad är FN egentligen? En sak verkar mycket klar, och det är att det inte är demokratiskt. Poliserna i Köpenhamn har ”särskilda befogenheter” att behandla folk på ett närmast fascistiskt sätt, och att köra över rådande lagar (som den om lagliga demonstrationer) som det passar dem. Danska polisen hänvisar bara till att det är ”politiken bakom det här mötet” som styr, och att de måste följa de direktiven.

FN har med andra ord rätt att kliva in i vilket land de vill, och ändra dess lagar över huvudet på landets regering och folket. Och det kanske är en fingervisning om vad komma skall? Kommer vi att få en värld där en global överhet kan göra precis som den vill, under hänvisning till någon ”nödsituation” som alla måste hörsamma?

Trots Climategate-skandalen, där en omfattande e-mailkorrespondens mellan styrande personer inom IPCC uppdagades och där det klargörs att man sedan länge medvetet ändrat på, och förfalskat vetenskapliga data för att nå sina syften, förefaller de ändå ha så stor inbyggd kraft bakom sig att de kan köra över allt motstånd. Al Gore hoppade av Köpenhamnsmötet dock, och jag vet inte de exakta orsakerna bakom, om det är samvetet som stoppar honom eller om allt han byggt upp helt enkelt har rasat samman?

Så, vad är alltsammans? Är det en sansad konferens om miljö, eller ett krasst spel om makt och pengar? Det är inte lätt att besvara frågan om man är ärlig. Det är lätt att besvara den om man ljuger för sig själv. Det är enkelt och bekvämt att bestämma att allt är konspirationsteorier, och sopa väck alltsammans. Strutsen, som sticker ner huvudet i sanden. Ignorance Is Bliss.

Men kom igen, vad V-E-T vi?
Vi vet att media undanhåller information. Det är allvarligt, särskilt med tanke på hur mediastyrda vi är – kanske i synnerhet svenskar. Vi ser att debatter styrs, och att vissa frågor – de som är de mest brännande på Internet – sorteras bort, som om de inte existerade. Debatter i media utgår från att vi redan har accepterat saken i stort, och utifrån detta vill den bara styra in uppmärksamheten på detaljer i utförandet, och då framstår kritik av saken i stort som så perifert och långsökt att det kan förlöjligas.

Jag kommer av någon anledning att tänka på filmen med Jim Carrey, där han föds och växer upp i ett konstgjort samhälle, som ett experiment. Ingen avslöjar något. Himlen är en gigantisk duk som är spänd över hans värld, som han självklart tror är Verkligheten, han köper hela upplägget rakt av – vad ska han göra?

Han bor där, och går varje dag till sitt arbete. Truman Show tror jag filmen heter, och jag tror jag ska se om den igen.
I alla fall upptäcker vår Jim en dag en reva i duken, han upptäcker att hans himmel bara är en duk, han råkar in i en djup kris. Nu minns jag inte hur det går i filmen, men vill i stället dra en parallell med verkliga kriser, 2009:
Finns en reva i duken? Ja. Visst ser ni den? Men hur stora är krafterna som vill förtränga det, täppa till den och få oss att fortsätta som förut?

Men det väsentliga är inte dessa yttre ”krafter”, utan din egen reaktion.

Det Stora Okända glimtar till, och någon vill med stor kraft stänga till dörren igen.
Det är egot som gör det. Men vi är inte beroende av det som sker utanför! Vi måste själva ändra oss. Inifrån. VI ÄR INTE DET VI TROR VI ÄR! Det här inser Jim. Han hade aldrig behövt vara personen som han trodde var han, i det konstgjorda samhället.

Men Jim kan nu välja att aktivt ändra sig själv (dvs att inte längre vara det som samhället vill att han ska vara), eller han kan anklaga folk i sin värld som gör allt för att skyla över revan och förneka att den existerar eller att den någonsin existerat. Någon kanske bygger en stor myndighetsbyggnad med taggtråd, just där revan är… och alla påståenden om någon ”reva” ignoreras.
 
Jim kan ge sig in i politiken, i tron att han kan driva igenom sin insikt om revan där, och äntligen få rätt! Politik är liksom det enda forum som finns. Det finns troligen ett högerparti och ett vänsterparti. Dualism. Allt han säger kommer att ses som ett påfund av det ena partiet, skapat av det andra partiet, kanske för att splittra samhället. Allt han säger blir till teser, som kan angripas av det motsatta partiet och som egentligen bara fyller den funktionen. Sanningen försvinner. Hegelsk dualism. En tes strider mot sin antites. Konflikten leder till en syntes. Som sedan blir ny tes som möter sin antites…

Och då kommer Jim att förlora, därför att han identifierar sig med problemet. Han ser sig själv – sin egen lycka – som totalt beroende av hur andra människor gör. Och då kommer han aldrig ur dualismen, han kommer aldrig ur sitt eget ego. Han glömmer snart att han faktiskt såg revan med sina egna ögon. Han tror snart det är en åsikt, kanske något han drömde. Han blir själv lika stängd som de han anklagade för att vara just det! Han blir själv en del av det system han attackerar. Allt är en ständig konflikt mellan två polariteter. Den suger upp hela hans identitet.

Egot ser alltid problemen någon annanstans än hos sig självt. Det är andras fel. Jim vill kontrollera andra. Och blir kontrollerad själv.
(Nej, ovanstående har troligen inget med filmen Truman Show att göra… jag ska se om den, som sagt.)

(Nu har jag ändrat namn på detta inlägg tre gånger. Vi får se om jag bestämt mig för var är pandemin?)

Det jag kommer att skriva här är ett sammandrag av data som finns på nätet. Många andra skriver om det, jag har varit motvillig, även om om jag har nämnt svininfluensan i ett tidigare inlägg. Jag har helt enkelt ansett det inte vara så viktigt. Lite influensa behöver man väl inte hetsa upp sig över, har jag tänkt. Och för den delen, vaccinet kommer ju snart. Men jag har ändrat mig.

Då så många av de senare uppgifterna varit så entydiga, och så störande, har jag beslutat mig att ställa mig i raden av alla de som skriver om denna hantering. Det här handlar inte om en normal flunsa och de bestyr en sådan kan innebära, utan det här kan vara den största skandal som någonsin uppenbarats i vår historia.

Jag besökte en homeopat idag. För övrigt en oerhört intressant upplevelse som ledde till en diagnos av ett problem som läkarvården misslyckats med att ge mig. I sammanhanget frågade jag – bara för att det kunde vara kul att höra vad en homeopat tycker – om det är mödan värt att ta vaccinet mot svininfluensan, varvid jag fick ett rungande NEJ!! till svar.
”Då får du influensan”, fick jag veta. Jag fick mig också till livs en redogörelse för patienter som drabbats av grava och långvariga lungbesvär efter att ha tagit vaccinet.

Homeopaten tipsade mig sedan om Viera Scheibner. Det är en australiensk kvinna i 80-årsåldern som är känd för att vara en av dem som vet mest om vacciner av alla nu levande på jorden.

Jag googlade detta namn och lägger in en youtube som jag tror inte är en av de vanligaste som brukar visas i sammanhanget. Det är en video från ett radioprogram, där ytterligare en högt skolad expert finns med.

Men, för att sammanfatta en tids studium av varierande källor, så har vi detta scenario:

Virus – INTE bara vaccinet – är framställt i laboratorium. Det finns åtminstone ett kliniskt bevis på att virus tillverkats med avsikt och spridits bland människor. I den här videon berättas om att viruset upptäcktes i Mexico och var då en helt ny virusform, som vi saknade naturlig immunitet emot. TROTS DETTA råkade som av en händelse vaccinet finnas, fixt och färdigt, redan då!

Läkemedelstillverkaren Baxter, som anmälts av journalisten Jane Bürgermeister (som jag rekommenderar er att se en annan youtube av), levererade en sändning av 72 kilo vaccin (vilket motsvarar tusentals och åter tusentals doser) till Tjeckien.

En laboratorieassistent där beslöt att göra en extra säkerhetskontroll (han hade inte behövt, men något fick honom att göra den), varvid han injicerade vaccinet på ett antal vesslor – och alla dog.

Det visade sig att viruset var kontaminerat med fågelinfluensavirus. Ni kommer väl ihåg fågelinfluensan? Den som det också varit ett liv om, jag tror det var 2005. Detta virus är mycket farligt, och ska ha en dödlighet på över 60%.
Jane Bürgermeister anmälde Baxter, och det finns videoupptagningar om besök på företaget, där ansvariga vägrar uttala sig.
Det är näst intill omöjligt, säger experter, att kontamineringen skulle ha skett av misstag, i betraktande av de extremt strikta rutiner som följs.

Trots att incidenten anmäldes hände inget. Tystnad råder från alla ansvariga håll.
Den myndighet som har det högsta ansvaret, WHO, gjorde aldrig någonting. I alla fall har inget hänt än. Men det har medgivits i media att WHO har betalats av läkemedelsföretagen. Detta måste anses vara en seger för alla ”konspirationsdårars” envishet.

Den finns bevis för att WHO sände det dödliga fågelinfluensaviruset till Baxter.
Under pågående polisutredning har Baxter alltjämt grönt ljus från WHO att fortsätta leverera vaccin till hela världen, däribland EU.

Om inte den här tjeckiske laboratorieassistenten hade gjort en extrakontroll, hade en pandemi – orsakad av vaccin – med miljontals döda varit ett faktum nu idag! Något var planerat här. Är det därför det fumlas så mycket nu med vaccin som ”dröjer”? Under tiden som media försöker upprätthålla bilden av en rasande pandemi, och att det meddelas oss att ”en ny mutation som går djupare ner i lungorna”, uppstått?
Är det därför som WHO plötsligt ändrade sin definition på vad som är pandemi från:

”En influensapandemi uppstår när ett nytt influensavirus dyker upp
som människor saknar immunitet mot. Vilket resulterar i flera samtidiga epidemier över världen med ett stort antal döda och sjuka.”

Till (OBS: denna ändring gjordes i maj 2009. Incidenten där 72 kilona kontaminerat vaccin upptäcktes, skedde alldeles innan!):

”En influensapandemi kan uppstå när ett nytt influensavirus dyker upp som
människor saknar immunitet mot.”

Villkoret ”stort antal döda och sjuka” togs bort!

Denna ändring gjordes för att något ”gick snett”? Ett ”stort antal döda och sjuka” var planerat? Men, ser ni, nu hände det ju något, och för att ÄNDÅ kunna deklarera PANDEMI – och tjäna de pengar man hade tänkt sig – måste en ändring göras.

Därför har vi nu idag – trots att all opartisk statistik visar att influensans kulmen har passerats – denna hysteri, och denna pinsamt tydliga tystnad från media. Det finns också bevis för att viruset aldrig var så farligt. Den vanliga säsonginfluensan kräver fler dödsoffer per vecka. Men den orsakar ingen hysteri.

Om Pandemi har deklarerats, deklareras tillståndet EMERGENCY i ett land som USA. Då träder helt andra ”lagar” i kraft, och presidenten tilldelas diktatoriska befogenheter (efter ett avtal som G W Bush skrev under 2007. Obama har inte rivit upp detta), och det betyder att individen ifråga om vaccinet fråntas all rätt till ersättning från regeringen för skador som orsakas av vaccin. Läkemedelsbolagen själva åtnjuter sedan förut total amnesti. Det sista är jag inte helt säker på, dock.

Och det är kanske här det sitter? Enligt lag kan inte ett läkemedelsföretag åtalas?

Själva kan de – i maskopi med korrupta myndigheter – stifta nya lagar när det passar dem…

President Obama har faktiskt redan deklarerat EMERGENCY. Varför? WHO, som vi vet betalas av läkemedelsföretagen, har deklarerat global pandemi! Och här finns ENORMA PENGAR att hämta.
Och vaccin är färskvara. I synnerhet om det är kontaminerat med levande virus. Är det nu så att det har framställts, så måste det användas nån gång.
Det finns rapporter om att soldater drillas för att tvinga massorna till vaccinering.
FEMA träder nu in, som den myndighet som ”handhar” sådana här situationer.
Det här är ingen trevlig myndighet.

Grekland och Polen gör stenhårt motstånd mot vaccineringarna. I Tyskland råder en stark opinion mot det. I alla länder som påbörjat massvaccination har antalet insjuknade stegrats.

Det ska till sist nämnas att vaccinet innehåller massor med giftiga ämnen, många är direkt cancerframkallande. Här finns ämnen som leder till autism och förlamning.  Allt handlar naturligtvis om pengar. Ofattbara summor, som inhöstas globalt, från alla länder.

Se denna JK-anmälan gjord av Leif Arnold (det är alltså anmält i Sverige också):
http://docs.google.com/fileview?id=0B7ZULk176_rKYmRmZWNkMzYtNzg3My00NzYxLWE3NGMtYWNiMjhiODAwNzE4

Jane Bürgermeisters anmälan mot Baxter:  http://www.vaccinationsfaran.se/pdf/Burgermeister%20brottsanmalan.pdf , samt hennes sajt där det finns MYCKET att läsa: http://www.theflucase.com/

Uppdatering 2009-12-07:  Baxter medger att incidenten med de 72 kilona kontaminerat vaccin har inträffat, och att de ska ”vidta nödvändiga åtgärder”. Se videon som finns här:

http://www.theflucase.com/index.php?option=com_content&view=article&id=1732%3Abaxter-admits-contaminating-72-kilos-on-main-stream-television-&catid=41%3Ahighlighted-news&Itemid=105&lang=en

Jag hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om Die Mauer idag; det är 20 år sedan muren föll, och det är ofattbart att sådant här hände så nära oss, och för så kort tid sedan. Jag ser sällan på TV, men i fredags gjorde jag det, och såg en helt underbar film, De Andras Liv, som handlar om den här epoken. Försök att se den här filmen om STASI-förtrycket. Det är inte en massa lidande som skildras utan det finns en positiv sida i den här filmen som gör den helt fantastisk. Det här är en sådan film man minns för resten av livet.

Jag har annars för lite att säga om Berlinmuren för att fylla ett helt inlägg (och för den delen är ju muren redan riven), därför vill jag istället ägna det åt en herre vid namn Walter Veith, som är mannen bakom en video jag publicerar här. Det här är en av de mest fantastiska historier jag har hört på år och dar, av en evolutionist (framstående sådan, professor) som ”bytte sida” och blev kreationist. Det finns inte så många sådana människor, och man undrar varför det måste vara så här. Det sätter fingret på ett stort problem. Ett av nutidens största problem, faktiskt.  Någonstans i spänningen mellan dessa läger går sanningen förlorad – för bägge sidor gör anspråk på att ensamma vara herre över den kompletta Sanningen om vilka vi är och varifrån vi kommer. Det ligger mycket prestige här, och det handlar tyvärr mycket om makt. Rigida hierarkier mot varandra.

Man kan utan vidare säga att det råder en spänning som mellan det forna öst och väst. För att återknyta till Berlinmuren… här finns i sanning ännu en mur som behöver rivas – muren mellan religion och vetenskap. Vilket betyder muren mellan det objektiva och det subjektiva. Två nödvändiga sidor av livet i konflikt. Den kan bli så allvarlig att den ena sidan måste förinta den andra – det kan sluta i ännu ett kontrollsamhälle som STASI-regimen, om inte Livet, Ljuset och Kärleken får råda.

Men jag ska inte säga mera, lyssna på det så förstår ni, det är nästan lika bra som filmen jag nämner och han är en utomordentlig talare, vilket med råge kompenserar den risiga bildkvalitén. Nej, det är inget ”avancerat” resomenang som ställer några särskilda krav på lyssnaren, utan han talar direkt ur verkliga livet (i den mån det är verkligt… )

Har ni koll på vad som sker på sädesfälten?
Jag tänker nu på de fenomen som observeras, eller om man säger då här:  Något serveras som senare observeras. På sädesfält världen över. Inte bara i England. Jag tror inte det har hänt i Sverige, men i Norge finns det rapporterade fall. Fjärilen här ovan är från Holland.
Det handlar givetvis om Crop Circles (jag föredrar denna benämning i stället för det klumpiga svenska uttrycket ”sädesfältscirklar”).

Det här har hunnit bli gammalt. Fenomenet började oroa redan på 80-talet, ända tills det basunerades ut att två engelsmän på hemväg från puben hade skapat alla cirklarna medelst lite ståltråd och en plankbit, samt ett par ale innanför västen. Fäster man tråden i en stolpe och vandrar runt och låter plankan fösa ner säden, kan man lätt åstadkomma en perfekt cirkel, sett i ett fågelperspektiv. Och visst, med elementär passar-linjal-geometri kan man skapa rätt så duktiga mönster med enbart dessa hjälpmedel – upp till en viss gräns. De här gubbarna hade gjort såna här grejer ett tag, och troligen haft ganska roligt…

De här engelsmännen erkände tilltaget, tog på sig ansvaret faktiskt, och de blev kända som ”Doug and Dave”. De intervjuades i TV och i tidningar. Och nu ”visste man”. Alla senare rapporter om nya cirklar sorterades bort (åtminstone gjorde jag själv så), för det fanns en förklaring nu.
Och de hade ju faktiskt erkänt!
Det var officiellt förklarat en gång för alla. Och även om senare ”cirklar” uppstod som trotsade all beskrivning och all förklaring, höll man ändå fast vid sin ”förklaring” och sorterade undan det hela, för det var bekvämt. Man var rädd om sin förklaring, därför att den gav en sinnesfrid som är viktig.

Så vad ÄR det då?
Det handlar inte längre om figurer inom passar-linjal-geometrins gränser, utan det är mönster av en fantastisk komplexitet, och skönhet. Och de är stora, som fyra fotbollsplaner ibland (fjärilen på bilden mäter 530×450 meter och är den största hittills), och de uppstår mycket snabbt, över natten. Att det stormat och hällregnat har inte varit något hinder.

Att skapa sådana här saker – för människor – skulle kräva en ritning att följa, med bestämda mått, ett större uppbåd av folk, och någon som samordnar arbetet, och har tillgång till en teodolit och någon form av avståndsmätare. Och dagsljus. Och bra väder. Och åtminstone ett par veckor.
Det hade ändå varit svårt, eftersom det ohjälpligt skulle uppkomma en massa fotsteg som skulle trampa ner säd som inte ska trampas ner, och störa bilden.

Ah men du! Det finns ju folk som är dödsskickliga på Photoshop och som kan skapa såna här bilder i ett nafs! Där har vi det!
-Visst, det skulle betyda att de inte finns i verkligheten. Emellertid kan du när som helst köpa biljetter till sk ”Crop Circle Tours” som tar dig med i helikopter över fälten. Och det finns lite för många perfekta fotografier tagna under alla möjliga vinklar… så, nej, de existerar i verkligheten. Men OK: Jag HAR inte själv flugit över fälten.

Jag är alltjämt öppen för att människor kan ha gjort detta. Men de mönster som nu finns kräver tillgång till något mera än ett snöre, en pinne och en plankbit. Se på fjärilen igen, det krävs ytterligare en referenspunkt att utgå ifrån för att t ex centrera cirklarna rätt längs dessa mera fria kurvlinjer. Varifrån får man den referenspunkten? Kan man använda GPS på något vis? Ingen av de sajter som finns om hur man gör cirklarna föreskriver dock några andra hjälpmedel än snöre, pinne och plankbit.  Och de videos som finns av människor som gör dem är INTE övertygande. Det är märkligt att det inte finns bättre videos än dessa.

När det gäller referenspunkter och fjärilen, så har vi det faktum att figuren är symmetrisk, vilket innebär att vi har en imaginär centrumlinje genom hela figuren, som kan användas som referenspunkt. Men det finns dock figurer som inte heller har denna symmetri.

Nu är det en annan sak också: Det finns massvis med icke-seriösa och obskyra UFO-sällskap, undergångspredikare, pseudovetenskapare, övervintrade hippies, sneda New Age-riktningar och sekter av alla slag som gärna vill göra något av det här (och kanske tjäna pengar på det), och tvista till det så det passar dem. Mytskapare, helt enkelt.
Vilket inte betyder att det inte kan finnas seriösa människor även bland de här (som associeras till de här grupperna), och vilka kommer att få mycket svårt att göra sin röst hörd.
Det här är viktigt. Det får oss att rikta vår uppmärksamhet mot någon ”riktig” instans. Någon som är RIKTIGT seriös, som kan det här och vet vad det här är. Men finns någon sådan? Eller är det de som fortfarande säger att allt det här görs av hemvändande pubgäster med fan så kreativa idéer?

Jag tror det måste få ta sin tid. Därför att vetenskapen är på sitt sätt en rigid struktur som man inte rubbar så lätt. Det finns en tendens att medge besvärande sanningar, och de som uttalar sig gör det motvilligt, eftersom de hela tiden riskerar att stämplas som pseudovetenskapliga och kanske frysas ut av sina kolleger, kanske t o m förlora jobbet och ha svårt att få ett nytt.

En sådan är kanske Dr Eltjo Haselhoff, holländsk fysiker, som medger att ”balls of light” skapar cirklarna, under användandet av hög värme. En intressant youtube om detta heter Lights Forming Crop Circles och finns på Snilleblixtens blogg som jag länkar till nedan. Här har skapandet av en Crop Circle filmats av en amatör (ja, det finns säkert invändningar mot detta), och det medges av denna fysiker att det kan ha gått till på det här sättet.

Tills vidare hör vi inte ett knyst om det som händer. Vi hittar det på Internet.
ÄR det människor från andra planeter som kommunicerar med oss?
Det här är en ”kontroversiell fråga”, vilket ofta betyder en fråga där vi låter rädslan svara, och där vi är väldigt rädda om svaret. Och när vi gör så, så är vi inte bättre än mytskaparna jag nämnde ovan. Vi har bestämt en sanning som vi klamrar oss fast vid, och som vi gärna ser att andra håller med om..

Och likväl finns det något här, alltjämt. Dessa bilder i fälten. Det kommer nya hela tiden.
Här är en slags samlingssajt som bevakar det hela:
http://www.cropcircleconnector.com/interface2005.htm
Se också Snilleblixtens blogg:
http://blogg.aftonbladet.se/snilleblixten/2009/09/crop-circles-bevis-for-hogre-intelligens-i-universum-grymma-videos-kring-dessa-sadesfaltscirklar

Det finns en video här som visar en kavalkad över cirklarna, jag upplevde spontant en inre känsla av harmoni av att se det. Det är faktiskt mycket meditativt.
Det finns en annan fysiker också – som jag tror blivit stämplad som pseudovetenskaplig – han heter Nassim Haramein och levererar en våldsamt intressant googlevideo här:
http://video.google.com/videoplay?docid=6151699791256390335#

Det här är häftiga saker (inte bara om Crop Circles), även om jag inte håller med honom om att man kan kalla kvantfysik för ”bunk”.  Den här videon är på totalt 8 timmar och lämnar ingen oberörd. Tilläggas bör att Haramein blev struken ur Wikipedia, ett faktum som är öppet för tolkningar och spekulationer. Enligt min personliga mening gör detta det hela ännu intressantare… 

Det var efter att jag sett denna Haramein-video som jag kollade upp ”läget” igen på Crop Circle – fronten, och det jag fann fick mig att skriva detta inlägg.
Det finns tecken som visar att vi är kontaktade av en annan civilisation.
Och vad ska vi göra med den informationen? Det finns ett budskap, som levererats i form av en ”binär CD” i form av en Crop Circle (The Maldekian Crop Circle). Jag tänkte lägga in en bild på denna i det här inlägget men avstod, det är lite FÖR starkt (även om den är 9 år gammal). Den som vill får söka själv. Jag vill inte kasta saker i ansiktet på folk som de inte är redo för. Har du klickat på länkarna ovan har du redan sett det.

 Nya sanningar kommer till oss på två sätt:

Under stor uppståndelse och med en obligatorisk svans av ego-intressen som vill parasitera på – och förvränga sanningen, som vill livnära sig på det, och stjäla din uppmärksamhet, så det blir svårt att se kärnan i det hela. Men den finns.

Eller också är det som Tomas Tranströmer säger:

Sanningen ligger på gatan.

…den senare troligen en insikt som oftast föregåtts av en mansålder av sökande i komplexa labyrinter, och där man passerat zoner av rädsla (egen slutsats).

Sista bilden är av en av de senaste Crop Circles. Från Juni 2009…

Rättelse: Fjärilen är ännu nyare: Från augusti 2009!

Jag kommer att uppdatera detta inlägg i takt med att intressanta data når mig. Jag är öppen för allt på denna blogg, men det betyder inte att jag inte är ute efter sanningen…

Jag hörde precis något på nyheterna i TV4, om arbetsgivare som hotar att  omplacera anställda som inte vill ta vaccinet mot svininfluensan.

Samtidigt har jag hört från officiellt håll att vaccinationen är helt frivillig, i beaktandet av den kontroversiella naturen såväl i  hanteringen av detta vaccin som svininfluensan i sig, ryktena om att det i själva verket är vaccinet som är farligt och inte influensan, att vaccinet innehåller skadliga ämnen såsom kvicksilver osv. En rad läkare och vetenskapsmän världen över har trätt fram och varnat för vaccinet, sagt att de definitivt inte skulle ge det åt sina barn. Vaccinet – som också är väldigt otestat – är framställt av en ökänd läkemedelsjätte som sätter profiten före alla andra hänsyn. Det kan lika gärna vara samma jätte som framställde själva viruset! Det här är pengar för dem, och för bankerna, och det drar igång de ekonomiska hjulen. Alla enskilda som har framträtt och varnat, har gjort det i tanken att vi har ett val.
Vilket också hävdas officiellt.

Samtidigt har någon uppenbarligen tänkt sig att ALLA MÅSTE ta vaccinet. Det löser man genom att låta arbetsgivarna ombesörja vaccinationen – under hot om repressalier?
Det är tydligt att det existerar en central makt som kan ge direktiv åt alla arbetsgivare världen över hur de ska hantera sina anställda? Jag sätter frågetecken här så länge, för vi måste trots allt se till det faktum att det här överhuvudtaget kom upp i nyheterna. I officiella media.

Om vi beaktar det icke-officiella mediet Internet, så märker vi att här råder fri vilja – på gott och ont.
Här finns mycket desinformation, här finns också mycket som av någon anledning ”tystas ner” i officiella media. Man kan fara illa på Internet, av de lögner som florerar. Samtidigt kan ALLA skriva här, och direkt komma ut med det! Sanningen har fritt fram, såväl som lögnen. Vilken uppfattning som helst kan finna stöd och ”bevis” på Internet. Många använder Internet för att snabbt skaffa sig en åsikt om något. Internet har blivit ett slags global elektronisk bank för det kollektiva medvetandet.

Visst finns det mycket skit här! Pornografi av alla de slag t ex, lätt åtkomligt för alla. Men så länge det finns kommersiella intressen i det är det nästan lönlöst att protestera mot det. Och i det här läget är det återigen de som har ”ansvaret” – men ingen makt – som klagar (se förra inlägget).

Vad sker då, om de som inte tar ansvar – men som har makt – klagar?
Hur var det George W Bush sa: ”De som inte är för oss nu, är emot oss”?

Jag lägger märke till den klyfta som uppstår mellan officiella media och icke-officiella. Och jag lägger märke till den breda allmänhetens tilltro till, och försvar av – den fria viljan. Vi tar den för given.

Det blir alltmer uppenbart för den breda allmänheten vilken typ av information som ges av officiella media (alltså nyheter och debatter i TV och tidningar, som har en censur) – och av Internet.
Det är väldigt stor skillnad. Man kan verkligen se vad som inte sägs, och det uppstår en fråga: Vem bestämmer detta?
Samtidigt är den breda allmänheten den verkliga makthavaren! Om inte allmänheten är med, så går det inte att få igenom någonting.

Man kan tänka sig att det finns en ”nervositet”.

Kan vi se detta scenario: Det blåser nu upp till folkstorm omkring vaccinationerna, och då nu arbetsgivarna är med i det här och hotar med åtgärder mot ”olydnad”, kommer debatter att blossa upp världen över – i officiella media, och där opinionen från början kommer att ligga där makten ligger.
Där kommer också folks ilska mot desinformationen på Internet att komma fram, och kanske (och troligen) medvetet framhållas framför ilskan mot makthavare.
Det arrangeras ett kollektivt ramaskri mot Internet; ”Nu fan får nån ta tag i det här, och rensa upp bland de här ryktesspridarna som skapar oro!”.  Man använder TV:s välkända kraft som opinionsbildare.

Och det finns villiga hantlangare, redo att ”rensa upp”. De behöver bara lite mera ”medhåll”. Så går det fortare…
Det här banar väg för FRA. Och det globala övervakningsnät som håller på att byggas (eller byggas ut) – Echelon – vars slutmål inte är något annat än totalövervakning av Internet, där allt som skrivs och läggs ut på nätet görs spårbart. Troligen är det inte ”snusket” som man nu kommer åt. Troligare är att det är obehagliga sanningar som vi inte borde veta. Det talas om ”Total Information Awareness”
För vem?
Och vad sker med den fria viljan?

http://www.naturalnews.com/027222_swine_flu_flu_vaccine_swine_flu_vaccine.html

Anders Widén skriver också mycket om det här… se ”bloggrollen”

Jag såg för några dagar sedan en video -  Consuming Kids – som berörde mig mycket djupt. Jag vill att du ser detta. Det är en välgjord dokumentär.
Det går inte att blunda längre nu. Nu handlar det om våra barn. Jag har inga egna. Men jag bryr mig ändå.
Det händer i USA. Men det går inte att säga ”jamen, det är deras problem”. Det kommer hit också.

Tänk dig tanken att du har barn, som går i skolan. Du har som förälder ingen uppsikt över barnen där. Hmmmm….!
Till denna skola kommer med jämna mellanrum en buss som tar barnen på ”utflykt”. Turen går till Toys’R Us, där de ansätts i timmar – då de skulle ha haft undervisning i skolan – av slipade salesmen. De vet exakt vad ungarna helst vill ha. De vet exakt hur de ska SKAPA BEHOV hos barnen. Den vetskapen vilar på åratal av avancerade vetenskapliga studier, under vilka barn utsatts för alla typer av stimuli för att utröna exakt vad som utlöser VILL HA-reflexen. Barnen är öppna, oskyldiga och kan inte säga emot, det utnyttjas maximalt, de vet att de kommer att ansätta sina föräldrar när de kommer hem, de vet att det kommer att åkas hit påföljande dag och handlas för massor av sköna dollar. Det var bara den kortsiktiga aspekten. För den andra är – tja, vi kan för ovanlighetens skull skönja en viss långsiktighet i agerandet hos dessa kommersens drakar. Vi kan se hur de s a s bygger för framtiden. Reser sig nackhåren? Jag vet. Jag råder dig dock att läsa vidare…

Barnen är överhuvudtaget ständigt bombarderade av säljinviter från alla håll som kan användas. De påverkas till att uppge sina personuppgifter, sina telefonnummer, och de lever praktiskt taget i en virtuell värld där de är mer  eller mindre uppslukade, har ingen kontakt med verkligheten. Kommersiella krafter manipulerar deras identitet; barn växer upp med devisen DU ÄR VAD DU HAR. Du läste rätt. Och det finns ingen riktig, fast, balanserande motkraft av förnuft. Det är rentav emot lagen att uttrycka missnöje över kommersiella strukturer.

Man måste ändå beundra amerikaner. De har något slags stake. De vågar protestera, även om livet står på spel. Även om övermakten är för stark.

Och när det här förs på tal, har naturligtvis ingen något ansvar för det här.

”Vi bara ger dem vad de vill ha!”, säger en .
”Jag bara tjänar mig en hacka”, säger en annan.
En tredje drar sig inte för att säga:
”Men allt är väl ändå för helvete föräldrarnas ansvar!”

Vi har hört om fördumningen i amerikanska skolor. Nu förstår vi vad som menas. Det är inte meningen att folk ska vara medvetna. Folk ska bara konsumera. Vad som är rätt eller fel avgörs av makten. Lagen!

Man kan tro, vill tro, att det ÄNDÅ finns något slags sans, någon kontroll. Men vi ska vara medvetna om att girighet är en drog, och vi vet redan att ingen tar något ansvar för det här. Vi ska också veta att vi inte längre kan se på profitens intressen som om det vore ”inte så farligt”, blott ett oskyldigt okynne, ett irritationsmoment bara (de vill gärna framställa sig så). De har lagen bakom sig! De har makt! Därför kan de skjuta ifrån sig ansvaret. Ansvaret landar på de som inte har makt. Och det är från oss ”maktlösa” som nämnda sans och kontroll måste komma!

Det pågår just nu en globalisering av den ekonomiska makten. Det betyder att det här fenomenet kan komma att råda globalt, inte bara i USA. Om profitens råa drifter får som de vill. USA:s regering (som folk tror är en garant för folkets väl) är i grunden bara en partner i en bankkartell. Därför kan bankerna få regeringen att stifta lagar som gynnar deras intressen. Men bankerna har egentligen alltid sett världen som sitt arbetsfält. Nu börjar deras slutliga dröm kanske gå i uppfyllelse. Nu ska Mammon bli gud.

Media? Vad säger dom? Det avgörs av vilka som äger dem. Jag kan – bara som exempel – nämna att Reuters ägs av Rotschilds. Och de måste ju följa lagen…

Rätta mig om jag har fel! Jag har SÅ GÄRNA fel!!! Jag vill så gärna ha en trygg mamma som kommer till mig nu och säger till mig:  ”Men kära barn, vad har du nu suttit och drömt ihop?” – och sedan inse att allt var bara en ond dröm…!

För vidare studium: Se också G. Edward Griffins video som jag länkar till här:

http://video.google.com/videoplay?docid=6507136891691870450#

Jag vet inte hur jag ska fortsätta. Det här är något som vill fram, vad det är vet jag inte nu, efter föregående inlägg, den upplysta hyddan.
Jag vet inte heller, varför jag håller på så här. Men jag tror det är mest ett behov av att förklara för mig själv, bringa ordning i ett kaos av infall och insikter. (Och så måste du som läsare av detta se det. Detta är bara mitt försök att formulera tillvaron. Och ingenting ska tolkas bokstavligt.)

En annan orsak är att jag har tid med det här nu.
Jag skulle aldrig ha en blogg ens, om jag hade haft kvar mitt jobb inom IT-branschen, nej då hade jag varit helt uppslukad av programmering – och ingen tid hade räckt. Det där förefaller mig alltmer groteskt.

Det är något särskilt med föregående inlägg. Detta har hänt i verkligheten, nej fel; det ÄR. Det har faktiskt alltid varit! Men jag hade bara glömt det. Liksom du.

Den här synen med hyddan ser jag framför mig varje morgon och jag vet numera att det aldrig kan gå riktigt snett, hur sned världen än är.
Den otroliga känslan av frid finns där alltjämt, även om den – liksom allt annat gör i formens värld – har mattats. Men det spelar ingen roll.

Titeln till detta inlägg har inspirerats av Adyashanti, som jag har lyssnat mycket på de senaste dagarna. Se länk här bredvid.
”Die before you die” heter en av hans ljudfiler som kan laddas ner från hans sajt. Satsang kallas det, för dem av er som inte är så bevandrade inom andlighet. Jag visste själv inte vad Satsang var för något, för bara ett halvår sedan. Men det är samma sak som det Eckhart Tolle gör. En gubbe som sitter och pratar bredvid nån blomma, och svarar på lite frågor efteråt. Det är allt.

Jag har inte lyssnat på Die before you die men jag vet vad han menar. Jag tror jag ska lyssna på den efter att jag har skrivit detta. Tror den kostar 10 dollar att ladda ner.

Die before you die – so you can live. Det verkar som att döden har mycket med livet att göra, fast vi tror det är raka motsatsen till livet. Det är intressant. Tänk vad mycket lidande vi skulle kunna slippa, om vi anlade en annan syn på den.

Men jag längtar tillbaka till Hyddan. Och jag är snart där igen.

Omgivningarna blir vad jag vill. Jag kan också ha vilken kropp jag vill. Jag ser nu ett väldigt solbelyst böljande grönt gräsfält med lummiga träd och undersköna fjärilar. Luften är så syrerik och livgivande att varje andetag är en fröjd, som att ta Livet självt i famn. Färgerna är underbart fylliga och klara. Jag vill ha nära till havet som Lundell, så havet breder ut sig nedanför även nu.

Hyddan står uppe på en höjd. Den ser likadan ut. Därinne finns som förut en violett flamma som lyser upp hyddan inifrån. Lozar kommer med en spann vatten som han häller i kärlet inne i hyddan, precis som förra gången.

Den här gången har han dock med sig ett ritblock, och en penna.
”Jag vet att du har frågor”, säger han med ett skevt leende.
”Typ vad detta är för ett place egentligen”, säger jag.
Lozar ritar upp en åtta. Övre slingan kallar han Alfa, undre Omega. Jag blir lite otålig, tycker att detta kan jag ju.
Åttans skärningspunkt markerar han röd. En röd punkt. ”YOU ARE HERE”, skriver han också.
”Spika upp den på väggen så alla turister vet var dom hamnat!”, säger jag. Lozar kucklar.
”Men vi är inte riktigt här om vi ska vara noga. Vi är LITE nedanför, LITE i formens värld. I Omega. Annars hade vi inte omgivningarna här.”
”Centrum är lågan”
”Centrum är lågan”, ekar Lozar.
”Alfa och Omega är också Yin och Yang. Där Yin innehåller Yang och Yang innehåller Yin. Den symbolen är en åtta den också.”
”Men det här har jag ju redan skrivit om på min blogg”. Jag känner mig som om jag vet något. Kaxar mig. Nåt går snett, jag vet inte varför.
”Du vet vad som sker om du tjurar”, flinar Lozar, och jag upplever nu hur min upplevelse mattas av, tunnas ut, Lozar blir allt otydligare, försvinner, jag faller, tillbaka till min trista tillvaro och jag ser nu ett äppelskrutt framför mig på skrivbordet och en hög obetalda räkningar. Jag varseblir ånyo Perras sunkiga kropp och känner mig allmänt tung. Jag föll tillbaka ner i dualismen, den relativa världen.

Jag går ut i köket, slår på en balja kaffe. På TV:n går någon politisk debatt…”VI har rätt – NI har FEL!!” Samma dualistiska konflikt som det alltid varit.
Återgår till skrivbordet, betalar de fördömda räkningarna på Nordeas internetbank. En process av distraktion sätter igång, liksom smyger sig på, och snart triggas den där lilla problemgeneratorn, som fabricerar mera motstånd mot det som ÄR.

Fan, skulle inte ha låtit mig övertalas av den där telefonförsäljaren om extra TV-kanaler på Comhem…. och Internet vill genast dra ner mig i mer dualism, suga upp min uppmärksamhet, snärja mig. Den ena oroande rubriken leder till nästa, bygger snabbt upp sjok som drar upp gammal skit från det förflutna, vilket också väcker oro över framtiden; allt lägger sig genast över mig som ett blytungt lock, över själva rummet, jag känner mig plötsligt helrisig. Och hårddisken har börjat väsnas oroväckande…tänk om den rasar…nya utgifter… en hoper negativa tankar lockas fram från ingenstans, som spyflugor som dyker upp ur intet. Men jag vet MYCKET VÄL att jag matar något med dessa tankar; att mitt ego lever av det här, och snart drar det igång sin litania: Vi är snart rökta allihopa – mera ångest! Pile it on! Fascismen står för dörren! Vi dras med svininfluensa, Reinfeldts blanka ögon, finanskris, fördumning, apati, Bush’s eftermäle, profitfixering, arbetslöshet, miljöförstöring, konspirationer och Illuminati! Vi ÄR bara små jävla flugskitar i ett iskallt mörker. Lika oförmögna som höns i burar. Vi kan bara kackla och sitta fast. Allt går ju åt helvete! Och något inom mig liksom triumferar, vill vältra sig i det! Och när så Maud Olofssons snusförnuftiga svada hörs i TV-jäveln rämnar de sista utposterna av sans; stygiska vindar sveper in från dödsriket med sitt följe av demoner, tapeterna ruttnar, blod rinner ner under taklisterna och en molande jämmer ekar nerifrån Hades, en ishand kramar mitt hjärta och vill slita ut det; krucifixet på väggen hänger plötsligt upp och ner och sanning blir lögn och lögn blir sanning…

Now everything’s a little upside down, as a matter of fact the wheels have stopped,
What’s good is bad, what’s bad is good, you’ll find out when you reach the top
you’re on the bottom.
-Bob Dylan

…och när den osaliga kören stämmer upp till ett orgiastiskt crescendo ser jag genom en röd hinna förtvivlade visioner av mig själv i en framtida apokalyps; ser hur jag bara lämnar alltihopa, dörren på vid gavel, och bara försvinner till skogs där jag låter skägget växa iförd gröna paltor från överskottslagret och med en Swiss Army Knife köpt för mina sista slantar och en gasmask och en rulle ståltråd och en överlevnadskurs i bakfickan, och där allting går ut på MOTSTÅND!! Jag i konflikt mot elementen, flåsande besatt därute, darrögt, i konflikt mot tyrannen! Och jag låter mig älta dessa tankar fascinerat…något ÄLSKAR detta, för jag har SÅ JÄVLA RÄTT.

Jag ligger utslagen på parketten. Kommer sakta till sans. Känner mig som Gösta Ekman i Papphammar när han ligger mitt på vägen, och säger ”kom du nu?” till bilisten som måste stanna och gå fram till honom. Och det är mitt bättre jag som kommer.

Kaffebaljan har kallnat. Värmer relativt stillsamt en kopp i mikron.
Adyashanti får in mig på rätt kurs igen. Jag sätter mig och lyssnar på Not Knowing the Unknown. Han kan det här med intressanta namn. Mina knän slutar snart skaka.

”The heart of spirituality is to go from the known to the unknown”, säger han.
”…and what the known is, is simply: Everything you think you know”

“…and the ME is in CONSTANT resistance to the unknown….”

Efter denna slutsats är han tyst mycket länge. Och det är jag också. Det träffar rakt i själen.
Jag är återigen mycket vaken. Jag är återigen HÄR. Jag kan återigen ta mig till hyddan.

Och det gör jag. Jag upplever återigen denna underbara frid.
”Du försvann ett tag…”, säger Lozar
”Jag försvann ett tag.”
”Hur for det för dig?”
”Hmm…”

Och vad jag nyss genomgick är bara en bagatell, utan någon mening alls här uppe. Det finns inte, är inte verkligt, fast det föreföll mycket verkligt. Jag satt verkligen fast!

”Och det du gjorde, när du försvann härifrån, var ytterligare ett syndafall. Du gjorde det som Adam och Eva gjorde. Började laborera med det dualistiska medvetandet”, säger Lozar.
”Motstånd mot det som ÄR.”
”Det är orsaken till allt lidande”
”Men det enda vi vet är att vi ska dö! Det är skrämmande!”
”Har du tänkt på vad som ÄR så skrämmande för er?”
”Nej”
”Tanken att förintas. Att upphöra att existera.”
”Därför gör vi motstånd mot det okända! Därför att döden är okänd, och den kommer!”
”Och motstånd skapar smärta. Smärtan skapar mer rädsla. Rädslan skapar ännu mer motstånd. Skapar ännu mer smärta.”
”Men vad är ”förintelse”? Vad ÄR ingenting?”
”Här!”
”Här! Just det. I flamman! Void! HÄR! Det är DU!”
Jag får ett skrattanfall.
”När du släppt allt är du HÄR”
”Ingenting är det enda som är evigt!”
”Och vad ÄR ingenting?”
”Medvetande!”
”Denna underbara frid vi har här är det ni fruktar mest. Det ni i era mörkaste stunder målar upp som Den yttersta rädslan. Den yttersta fasan. Dödens fasa. Mörkrets hjärta.”
”Det är Gud vi är rädda för?”
”Flamman är DU. Ditt I AM. Det är din unika Guds-flamma.”
”Och genom flamman är jag alla andra flammor också?”
”Så är det.”
Jag får ett till skrattanfall.

”Detta är den absoluta världen. Ni skapar den relativa världen, det gjordes i protest mot den absoluta världen, det var ett uppror mot Gud, därmed mot I AM. Mot dig själv. Men det absoluta syns ändå från den relativa världen – i form av döden! Den ter sig skrämmande för er. Förstår du? I den relativa världen blir det absoluta skrämmande!”

”What’s good is bad, what’s bad is good…”

“Dylan har rätt. Det onda är att göra tvärtom! Hädaren gör tvärtom! Det sker ett tvärtomvridande av världen. I ockult litteratur beskrivs hur det talas baklänges, kors vänds åt andra hållet. Klockor går baklänges, osv, allt det här symboliserar protesten mot Gud, protesten mot din sanna identitet. Vi tycker ”o vad hemskt!”! Men det är sant! Och du tror att du gör rätt, och det verkar rätt! Men bara i den relativa världen, i dualismen. Där måste du ha rätt! Egot måste ha rätt!”

”Och det intressanta är att ondskan inte är självständig. Den har nåt som den är ond på, och som den faktiskt är beroende av, som den förvränger. Därmed gör man egentligen samma saker i den onda (relativa) världen som här. Som när du njuter av ditt varande HÄR i det absoluta. Du gör samma saker där, men i förvrängd form. Med din falska identitet, egot, i den relativa världen. Som måste definiera sitt varande genom konflikt! Därför frossar du i elände, i lidande, i vrede. Det är egots sätt att definiera sig självt, och njuta av ”varandet”! Men det blir som en drog, en besatthet! Men inte är det DU!”

”När du identifierat dig med något annat än DU, blir din sanna identitet – som är HÄR – ett hot. Därefter vänds allting tvärtom! Och du blir utsatt. Du måste göra motstånd! Du har inte längre kontakt med Livets flöde utan måste vinna det genom möda, genom konflikt.”

Så det handlar inte om att man ska uppnå något, skaffa sig något, prestera något.
Det är precis tvärtom. Släpp! Let go of it. Lägg ner allt motstånd mot det som ÄR.

Då vänder du flödet.
Till slut börjar saker och ting rätta till sig.
Då finns ingen död längre.
Döden är bara en skräckbild, som du byggt upp med ditt motstånd. Lägg ner allt motstånd och lev! Det är bara ditt ego som ”dör”. Låt egot dö här, innan din kropp dör.

Din sanna identitet är En med alla. Alla är en. Oneness. Non-duality. Men med din individualitet.
Men om du retar dig på en annan är du inte längre en med alla. Du separerar dig. Du vill öppna för att kunna skada den andre och betalar med dig själv. Det är ett högt pris. Men du får göra det. Den fria viljan är helig.

”Och det var väl en del du la på stackars Maud där”, säger Lozar.
”Kan du nu vara ETT med Maud?”
Jag blir mycket perplex. Jag vet ju, men känner ändå ett omedelbart motstånd välla upp, det gungar till ett tag, men jag faller inte. Jag kan nu se Maud. Hon är bara en människa som inte vet bättre och handlar utifrån det. Som om jag skulle veta bättre? Gör jag verkligen det? Men jag kan inte resonera mig fram till det, släpper det bara, jag måste bara helt enkelt SE henne med total acceptans, inte försöka veta något, definiera. Bara se. Det är inte min sak att definiera andra. Jag faller inte. Jag är kvar.

Och när jag SER rakt på utifrån absolut stillhet, upplever jag hur ett stort sjok av negativ energi disintegreras, och jag får tillbaka positiv energi! En sten lättar från mitt hjärta, det är en fantastisk känsla.

”Det är en alkemi i det här”, säger Lozar. ”Du gör guld av skrot”.

”Vad hade vi mer”, säger Lozar sedan…”Reinfelt?”
”Nej! Inte han!”, en våg av vämjelse väller omedelbart upp. Jag är ytterst nära att falla, jag står vid randen av ett milshögt stup, känner hur gravitationen vill suga ner mig.
”Bara se honom”, säger Lozar. ”Med total acceptans. Total förlåtelse. Låt honom bara vara det han är utan motstånd”.
”Den här vämjelsen, varifrån kommer den?”, frågar Lozar.
”Kommer den från dig själv?”
Det gör den. Jag projicerar min egen skit på andra. Men jag HAR SÅ JÄVLA RÄTT. Och nu kommer det här ruset över mig igen. Jag är YTTERST nära att falla.
”Se på dig själv! Se ditt ego!”
Och jag lyckas hålla mig kvar. Jag vet inte hur, men det går.

”Hmmm…”, säger Lozar. Nu blir jag livrädd, visst nämnde jag ett namn till? Nämnde jag inte..nej. Inte h… NEJ!
”NEEEEEEEEEEEJ!!!!!”
Jag faller. Som en sten. Faller, faller, faller…
Ner till regioner Gud glömde, sedan ännu en bit ner, sedan…..ni vill inte veta. Det var en lång lång väg tillbaka. Och jag har en bit kvar…

Bush har blivit politikern alla älskar att hata. Det har blivit en hederssak att visa distans till den här mannen, som vi sätter som ansvarig för så mycket skit.
Men min fråga är: När visar jag störst distans till korruption och ondska? När jag markerar klart motstånd mot honom och det han står för, eller när jag låter det vara vad det är? När jag inte låter mig dras in i en dualistisk konflikt?

Always forgive your enemies; nothing annoys them so much.
-Oscar Wilde

Jag hade glömt att det går att göra såhär. Jag vet inte hur det här gick till och jag antar att det är ingen mening i att fundera så mycket på det heller.
Jag satt på Stockholms Central med en Espresso, tåget skulle gå om en halvtimme.
Jag bara tänkte mig att jag, mitt i vardagens larm med dess krav på uppmärksamhet, all stress, allt larm… vad jag gjorde var att jag bara skapade (mentalt) en sfär i vilken jag befann mig, och i denna sfär var jag totalt avskild från yttervärlden.

I sfären var jag NOLL, härinne rådde den enda fasta punkten i universum.
Sedan ökade jag radien på sfären tills dess att den var så stor att den bildade en ny värld.

Vad fanns här? Det är det som är så otroligt. Ändå var det nästan ingenting.
Och jag inser att detta måste skrivas i presens. Det här är inte något som ”hände”. Det ÄR.

I denna värld ser jag en liten hydda framför mig, med ett pagodaktigt tak, som ligger invid en stilla sjö.
Det är någonstans uppe i ett bergsområde.
Och det råder en alldeles oerhörd stillhet.
Jag försöker skriva så knappt jag kan om det här, då varje ord profanerar upplevelsen.
Det råder en stillhet som jag aldrig hade trott var möjlig. Den skiraste dikt skulle störa friden här. Orden tackar för sig. Det är helt enkelt obeskrivligt.

Allting är totalt tyst. Jag går en bit. En lågt stående sol dväljs över en horisont i fjärran, klär bergssluttningen nedanför mig i en somber men obeskrivligt vacker guldton. En skog breder ut sig långt därnere, antar successivt en dimblå färg, blir allt mörkare. Och långt långt bort ser jag ett sällsamt glittrande hav. Jag kan urskilja två vikar i diset.

Jag tycker mig urskilja fragment av ett eko från en sjöfågel, en avtynande drill, långt, långt, långt bort…

Jag är uppfylld av en otrolig frid. Men jag är samtidigt mycket vaken. Mycket levande. Och alldeles närvarande.
Det finns inga problem alls. Problem kan inte existera här. Ingenting som gör motstånd, försöker kontrollera, försöker fly från något, kan existera här.

Det finns ingen tid. Allt är stilla. Eller rättare sagt: det behövs ingen tid. All denna stillhet kommer inifrån mig själv. Det är som om jag skapar bara den tid som behövs, tiden det tog att gå de få steg jag gick nyss – och sedan är allt återigen totalt stilla. Ingenting finns. Ingenting alls.
Och ändå finns allting. Därtill mycket mera än jag någonsin tyckt vara ”allting”. Och ännu märkligare: Jag ÄR allting.

Jag överväldigas av en enorm känsla av tacksamhet.
Och jag överväldigas av att bara vara. Jag måste sätta mig ner på berget och bara njuta.
Det saknas ingenting. Allting är fulländat. Man kan tycka att vi kan införa lite mera action här, men nej, det behövs inte. Jag kan skapa det. Jag kan skapa ett annat landskap om jag vill. Men den här stillheten är alltid här. Det är bara den jag inte kan ändra på. Jag kan bara välja att inte uppleva den. Jag vet att jag en gång valde något sådant. Men det gör ingenting.
Och jag är på något vis medveten om att det här är bara en liten liten glimt av paradiset.

Jag betraktar hyddan. Den är av trä, men svart, som om den är målad i tjära. Det kommer ett svagt violett ljus från den. Det är ett gediget litet bygge. Taket för min tanke till Zen. Eller Tao. Befinner jag mig nu i Tao? Ja, så måste det vara, tycker jag.
Jag reser mig och går in i hyddan.
Det finns nästan ingenting där, bara ett kärl. Men mitt i rummet är ett svävande violett ljus. Ju mer jag närmar mig ljuset, ju starkare blir den sällhet jag har beskrivit, som om det vore möjligt…
Jag känner nu närvaron av någon. Jag vänder mig om och ser en dvärg. En liten senig man med bockskägg. Han kommer med en spann vatten som han fyller kärlet med.
Han ger mig en blick, och jag känner en himmelsk kärlek och samhörighet med honom; jag är han och han är jag – så är det bara. Han heter Lozar, jag bara vet det också. Vi har känt varandra i evigheter.
Vi kommunicerar med varandra utan ord, jag är med på det utan någon rädsla, jag har gjort det här förut.
Jag borde tvaga mig, som kommer ”utifrån” så här burdust, tycker han. Detta är en boning tillägnad andens rening.

Det violetta ljuset är centrum av denna sfär, den jag skapade. Om jag upplever stillhet här, är det inget mot den stillhet som råder i detta ljus. Där är rent medvetande, Guds öga.

Vi befinner oss nu i rymden som innehåller tiden. All tid som skapas är en liten liten avvikelse från det violetta ljuset. Och det är så för alla. Men de har avvikit mycket långt. Tänk alla de som springer därute, kucklar Lozar och jag tillsammans, de sitter fast i tid, ser ingenting och vet ingenting men tror de kan allt. De jäktar, ska hinna det och det och tiden räcker inte!

Men var och en av dem kan finna detta heliga rum, och allt är förändrat. De är hemma igen.

Här kan de se sina problem som de är. Var är problemen nu?
Lozar pekar: där borta. Långt långt långt därborta. Vad ska deras problem orka göra där ute? Vad gör problemen när de får vara?

Vad sker när någonting möter ingenting?
Någonting förintas.

Ställ dig i ljuset och se ditt mest komplexa problem, fortsätter Lozar. Det där som inte kan lösas, det som är så gigantiskt att det går utöver all fattningsförmåga. Du är en del av problemet själv, identifierad med det, och därför ger du det näring.

Men står du i det violetta ljuset och betraktar det, då står du i absolut ingenting, i void,
inte identifierad med något.

Du ser hela det mäktiga problemimperiet med alla dess komplexa förgreningar, du ser det nu absolut ärligt. Absolut ärligt. Du låter det vara vad det är. Och allting rasar samman. Du ger det inte längre någon näring. Problemet blir då till ett slutet system, och sådana kan inte existera i universum, de bryter samman.
Det är därför en ärlig betraktande lugn blick är det värsta era egon vet. De står inte ut.
I varje blick finns det violetta ljuset. I högre eller lägre grad.

Det absoluta betraktar det relativa. Enheten betraktar det separerade. Och det separerade måste försvara sig. Varför fragmenterar ni helheten i smådelar? Ni vill så gärna ha kontroll, och förlorar den därför. Ni förlorar er själva. Men ni är här. Ni är alltid HÄR, i detta heliga rum. Ni lever där ute, långt långt långt därute, i inkarnation efter inkarnation, så många ni behöver för att slutligen se det. Men somliga vägrar, envist in i döden, att erkänna det absoluta. De kommer inte hit mellan sina inkarnationer.

Och jag ser nu så klart mitt eget beteende. Det är som om någon står alldeles bakom mig, så nära att jag inte märker det, ett slags mental entitet, han håller vakt. Kontroll. Jag ser mönstret: Om jag gör något pekar den här väktaren alltid någon annanstans, och då måste jag hasta åstad att göra det i stället, och så gör jag det, och väktaren pekar då någon annanstans. Och varje gång han pekar ut något annat jag måste göra grips jag av skuldkänslor inför det jag höll på med. Och till slut blir de så svåra att jag vegeterar i ett slags mellantillstånd där jag inte gör någonting alls, utan bara liksom går och småäter av än det ena, än det andra. Zappar mellan TV-kanaler, surfar ovanpå livet istället för att delta i det. Jag tror jag är fri men jag är fången, jag måste leva enligt något mönster, för att väktaren ska känna säkerhet.

Den väktaren har inte samma makt över dig nu, säger Lozar. Du har upptäckt honom. Du har höjt din nivå av medvetande. Det var därför du hittade hit. Vill du gå in i det violetta ljuset, och betrakta väktaren? Vill du se bjälken i ditt eget öga?

Det handlar bara om att acceptera det som ÄR.
Acceptans är att se på det, helt ärligt. Så fort du inför ett element av motstånd, bara du börjar argumentera med honom, har du sänkt din medvetandenivå till samma nivå som väktaren, som ser en öppning och han åberopar genast sina advokater och sitt nät av förhandlare; det blir process men han har redan vunnit – därför att du är fångad i dualismen. Du ger honom näring igen. Och du har lämnat detta heliga rum.

Men acceptans är ett ord som missuppfattas. Det är inte att ”ge sig”. Samma ord kan användas här, och vi har inga ord ännu som kan beskriva de nya insikterna.
Vi talar inte om den acceptans en upprorisk slav tvingas till av övermakten efter 50 piskrapp. Vi talar inte om den acceptans de gripna under Moskvarättegångarna tvingades till när de gjorde avbön. Vi talar inte om den acceptans en kuvad hustru lever i, för att få husfrid.

Allt som du ger identitet åt, vill överleva. Det får överlevnadsinstinkt. Till och med en tanke är en liten sådan entitet, den vill ha bekräftelse, den vill ha rätt.
De flesta lider av voice-in-your-head-syndromet. På ett eller annat sätt. Man för en tyst dialog med ord, med sig själv. Det är sinnet som för en dialog med egot. Man tänker en tanke, en röst inom en (egot) säger en mening, och något annat inom dig (sinnet) måste svara på meningen, t ex ”ja, så är det”. Detta svar är viktigt. Låter man bli att besvara uppstår en inre oro. Detsamma gäller om man svarar ”jag vet inte”. Egot måste veta säkert, och det måste ha rätt. Det kan leda till komplicerade inre resonemang bara för att komma fram till en slutmening, vet man inte om det är rätt så måste man fixa till en plausibel och smart slutsats. Det går aldrig att bara säga ”jag vet inte”!
Vet du hur mycket energi detta tar? Du märker det inte för vanan är så inrotad.
De här inre dialogerna lagras i de inre energifälten. Ligger där som tunga babbelbankar, mentala massor, som du sedan lever mitt inne i, i princip medvetslös. Det kan påverka kroppen, den sjunker ihop, hållningen påverkas, du får sjukdomar. Och allt detta kallar vi att tänka.

Men här, i detta heliga rum, är du fri. Du hade inte kunnat vara här annars. Se på babbelbankarna ärligt, och de förintas. Du utplånar inget minne, utan det är identifikationen som är borta, energierna, det tynger dig inte.
Det är det här som menas med att leva i Nuet. Nuet är detta heliga rum, som alla har tillgång till. Det är void.
Rymden i vilken tiden äger rum. Inte tiden själv. Rymd i stillhet i förhållande till tiden.

Men vad är void?
Är det bara ingenting? Eller ”absolut” ingenting?
Det är medvetande. Void är rent medvetande. Allting är kommet ur medvetande.
Materia har ett slags statiskt medvetande. Medier säger: ”ge mig ett föremål som den döde ägde”, och han/hon känner detta medvetande i föremålet. Materia kan lagra emotioner, ekon av händelser, och den kan spela upp händelserna igen.

Och mycket mera kan vi säga om det här. Det blir kanske någon annan gång…
Långt långt långt därute i fjärran varseblir jag nu fragment av en röst som säger:

”Tåg mot Göteborg med avgångstid 18.18 står nu inne på spår 12”

Jag skulle vända mig om för att ta adjö av min vän men ser bara Pressbyrån på Stockholms Central. Löpsedlar om Svininfluensa. Pendeltåg kommer in: Swooooooooosh! Bromsar skriker. En skock duvor fladdrar till. Folk springer. Effektivitet. Puls. Punktlighet. Jag är mycket vaken.

Tyskland har genererat en och annan osympatisk person genom åren. Men nu finns det en, som jag hävdar kan väga upp den negativa karmaskuld (om man tror på sånt) som detta land kan ha åsamkat sig. Jag har en favorittysk. Visst, vi ska inte glömma giganter som Beethoven, Goethe, Heinrich Böll, Hermann Hesse och några till, men över alla står Eckhart Tolle. Är det att ”ta i”? Ja, jag undrar jag…

Jag ska fatta mig kort i detta inlägg. Tolle är nämnd här sedan tidigare. Författare till böckerna The Power of NOW, A New World, Stillness Speaks, vilka alla är makalösa…
Det handlar om Identitet. Just det. Vem fan du tror att du ÄR. Och att detta troligen är något du borde lägga ner. Hur kan han veta vem du ÄR? Han vet inte! Du projicerar något här, eller hur? Är det nåt freudianskt? Nåt religiöst? Ingetdera. Man kan kanske säga andligt. Men egentligen inte ens det heller. Det handlar om Identitet, det räcker så…

Men nu till Konsten att vara närvarande. The Art of Presence.
Denna Youtube är en serie 10-minutersvideor från en sk Retreat han höll för några år sedan. Och den är helt enkelt otrolig. Se och fatta varför jag ogärna vill försöka förklara vad han håller på med… han är dessutom alldeles vanvettigt rolig mellan varven. Det saknas några delar. Men det spelar ingen roll, det här är så bra ändå!

Det är en lång serie avsnitt som du kan se i etapper givetvis. Använd gärna automatisk uppspelning. Klicka två gånger så öppnas den riktiga Youtubesidan… men det bästa är om du skriver in ”eckhart tolle the art of presence” i youtubes sökruta. Då kommer man till en sida där man hittar färdiga spellistor (om inte, klicka ”spellistor” och ”spela upp alla”)